1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja. |
