1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver. |
