1 Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.
2 Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.
3 Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.
4 Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,
5 Jibhar, Elisua, Elephelet,
6 Noga, Nepheg, Japhia,
7 Elisama, BelJada, Eliphelet.
8 Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.
9 Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.
10 Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.
11 Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.
12 Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.
13 Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.
14 Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.
15 När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.
16 Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.
17 Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar. |
